Nervös..

..så in i h*lvete!

Idag är det Måndag den 31 januari. Och det är galet. För det innebär att det snart är dags för show. Igår kväll fick jag värsta otäcka nervös-attacken. Den var riktigt obehaglig, för det kändes som om magen skulle vrida om sig och tarmarna slå en knut.

Ikväll är den enda kvällen den här veckan som har har tid. Så nu har jag ätit lite tårta sen i helgen. Tänt doftljus, tagit en dusch, målat naglarna. Jag försöker att inte haka upp mig på jobbiga saker.

För övrigt ska jag till Danmark i sommar en vecka. Kul va? Jag fick det som present av mamma och pappa. Så, den 8 juli drar vi iväg, Jag och min kusin. Och så våra föräldrar.. Vi ska se Toto också! Lite kung eller?

Ja, jag kollade igenom mina bilder. Och jag hittade den här bilden, och fråga mig inte vad jag tänkte. Trött? Ledsen? jag är så jävla snygg...

Dag 9,

Musik

Jag skrev ett inlägg om musik för ett tag sen men då laggade datan ihop och det försvann. Ett jättebra inlägg var det. Här kommer ett nytt försök.

Hur som helst, för mig så betyder musik som får många andra "allt". Det finns iaf med mig jämt och överallt. Jag vill dessutom kalla mig en riktig musikälskare därför att jag kan tycka om allt. Och då menar jag allt. Så länge texten, melodin, rytmen eller sången har den där sköna feelingen så kan jag gilla vad som helst. För det är det som händer när jag hör en bra låt, det far som en liten våg genom magen. Och det kan t.om. vara opera eller metal eller 50-tals blues och det kan sjunga skönt i mina öron.

Och när jag ändå pratar musik här så vill jag passa på att ge vissa lite smisk. Alla har sin smak när det gäller musik. Alla tycker inte lika. Därför vill jag säga till er som sitter och trycker ner på andras musik och hålla käft. Jag är döless på att höra att man lyssnar på helt fel musik. Särskillt när en "talangfull musiker" sitter och snackar skit om t.ex. hiphop. Det är väl det allra vanligaste. Tytp en typsik rock-människa. Det brukar låta ungefär såhär "ååå, jävöla djungeldunk. Dem sjunger ju inte ens, dem spelar inte ens instrument, blablablab". Dem som säger säg kunna musik ska fan vara öppen för allt. Man behöver som sagt inte gilla allt men ha respekt för all musik! Punkt!

Och ett sista stycke. När jag ändå pratar så fint om musik så kan jag väl säga till alla att jag har tappat bort min nya fina ipod nano. Idag. Nyss. På stan. Och jag lovar att det är nån jävel som bara tagit upp den och stoppat i fickan. H*lvetesJ*vlaK*kdag! Hoppas nån jävel är jävligt lycklig där ute. För jag är iaf skitförbannad!

Bajs!

Bye brothers, bye party ^^

Nu är det såhär att två av mina bröder har åkt tillbaka till STHLM. Vilket betyder att det inte blir så mycket fest. OM inte någon annan river igång något snart. Jag väntar bara på att allt ska bli lika ivrig som jag. Så du som läser det här, kommer det att hända snart eller? Det kanske bara är jag som är såhär? Grejen är att det måste inte vara någon planerad kanonfest. Jag vill ha spontant möte med mina vänner och ha kul bara.

Jag satt och funderade igår och hittills ser det ut såhär.

26 Jan - (ungefär) Då vill jag dra ihop några som vill hjälpa till och fira min födelsedag och käka middag och dra på skalet eller krogen i stan

? Feb - Inflyttningsfest hos Johannes i STHLM. Tänker ta med mig Schlongen och dra ner till storstan jag :)

25 Mar - Pappas band spelar på puben i klövsjö. Då blire fart^^

7 Maj - Schlongen fyller 25, då blir storkalas på bygdegården

3 Jun - Linas och min student.

Men fyll gärna på min planering tack.

Dag 8,

Ett ögonblick

Ett ögonblick som är värt att skriva om bara sådär. Vad skulle det kunna vara? Det borde vara ett happy-moment för det är ju dem man vill minnas. Det skulle kunna vara när jag tog körkort, eller när jag vann 2000 spänn i en talang-tävling, eller när jag fick en resa till Turkiet med min kusin, eller när min bror-son Kevin kom till världen.

Men jag väljer ett annat. Inte ett glädje-ögonblick direkt. Faktiskt bland det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det var ett ögonblick då allt omkring bara föll. Precis allting. Precis då jag trodde att det här kan inte bli värre. Det handlar om ett svek. Helt plötsligt hade jag inte bara svikit en, utan alla i min omgivning, tydligen. Ingen ville ta mitt parti. Och det var otroligt obehagligt. Aldrig känt mig mer ensam i hela mitt liv tror jag. Min mamma, min pappa och mina syskon var ett skyddsnät. Ett välbehövligt skyddsnät som fångade upp mig när ingen annan ville ta emot. Det är precis så det ska fungera i en familj, att oavsett vad så ska dem fortfarande tycka om en fast man gjort ett fel.

Jag kommer aldrig någonsin svika någon/några så hårt igen. Aldrig. Själva känslan att svika någon är hemsk. Jag tror att innerst inne så människan i slutändan självisk. Självklart vill man ingen ont men ännu värre är det nog när man inser att man står det ensam och man har själv satt sig i den sitsen. Finns ingenting värre!

Jag vill inte vara specifik, det spelar ändå ingen roll. Jag skriver om det här ögonblicket för att påminna andra och framför allt mig själv, att vara rädd om alla i ens omgivning. För en dag när man behöver dem mest så vill jag kunna lita på att dom verkligen kommer vara där också. Vägrar stå ensam med besvikna blickar på en. Aldrig aldrig aldrig.

Näe, åter igen. Livet är inte imorgon, utan en massa "nu" som staplas på varandra. Jag vill helst se tillbaka i tiden och vara nöjd över alla mina "nu"n.

Nu ska jag lägga mig i sängen och hosta söner halsen, precis lagom såhär efter lovet. Not.

God natt :)

Projektarbete,

Här ligger jag i min säng med mina favorittofflor på och bra musik i öronen. Jag ligger nämligen och lyssnar igenom låtarna till vårat PA och tänker igenom stegen i mitt huvud. Jag är så jäkla nöjd att jag och Emma faktiskt blivit klar med alltihop och nu ska de bara övas och övas.

Vi började jobba med det här några veckor efter att vi börjat skolan igen i höstas. Och det är helt sjukt vad mycket det är som har förändrats. Till något mycket bättre förstårs. Det var rätt segt ett tag när man inte riktigt visste vad man ville göra och man hade slut på inspiration och så. Men vi har ju trots allt fått ihop det jättebra nu. Emma är jätteduktig på att koreografera danser. Hon har ju gjort det några gånger nu med tanke på att hon lär ut dans och så. Så hon arbetar mycket snabbare än mig. Jag vet inte om hon tycker att hon utvecklats genom det här men det har verkligen jag. Jag har aldrig koregraferat en hel dans själv. Men nu har jag gjort två stycken själv och så har vi gjort några stycken tillsammans, jag känner mig ganska nöjd över mig själv för tillfället.

Så nu hoppas jag bara att det blir som jag tänkt, för den 3 februari kommer jag att vara ap-nervös när hela skolan (förhoppningsvis) ska se detta. Självklart hoppas vi på folk utifrån också. Men det kommer att vara det roligaste jag gjort på länge länge.

Så, den 3 februari i Palmcrantz aula så visar jag och Emma vårat projektarbete som alltså är en dansshow.

Fett bra!

Dag 7,

Min bästa vän

Jag har alltid tyckt att jag är väldigt rik på vänner. Därför har jag svårt att kalla någon för "bästa vän". Alla är ju faktiskt bäst på sitt sätt. Jag har olika relationer med alla och jag vill inte ta bort någon! Jag skulle nog kunna räkna upp 5-10 stycken som jag vill kalla bäst. Och det är ni som har funnits med en längre tid. Därför gör jag än en gång om titeln och kallar den:

Mina bestående vänner

Lina Olofsson

Jag börjar med Lina därför att vi har levt med varandra sen vi föddes i princip. Just för att vi är kusiner. Vi komme alltid att leva med varandra eftersom vi är släkt, det kan man aldrig bryta upp. Vi kommer alltid ha ett band oavsett om vi vill eller inte. Och det känns väldigt tryggt. Vi har väl aldrig kallat varandra bästisar eller så men vi känner ju varandra inifrån och ut. Därför ser inte jag på Lina som min kusin, utan mer som min syster. Och det säger nog mycket om våran relation:)

Tove Eriksson

Hon och jag har också levt med varandra sen vi var typ 4 år. Och det är tack vare Bergstrollet i Hoverberg, det vill säga vårat dagis. Hon och jag har en relation som man aldrig kommer kunna släppa taget om. Det känns som om vi alltid kommer ha kontakt oavsett om hon flyttar till Afrika liksom. Vi har väl gått igenom det mesta Tove? Herregud, vi har till och med hunnit vara världens ovänner. Dock var det när vi var typ 7 år och gick i tvåan. Astöntigt. Men ändå, vi gick igenom det också:) Tove är typ världens snällaste människa. Hon är som en liten ängel som aldrig för ett ont ord om någon. Hon är en väldigt förstående person och jag skulle inte vara brydd att ringa och väcka henne klockan 3 på natten. Hon sjunger som en gud också. Eftersom jag växt upp med henne så har jag sett hur hon utvecklats och hon är grym. Men ibland undrar jag om hon verkligen förstår hur duktig hon är. Jag blir alltid så stolt när hon uppträder. Typ som en mamma. Haha.

Alexandra Björklund

Alexandra och jag fann varandra första gången på kyrkis i Hoverbergs sockenstuga. Haha. Jag minns det så väl. Vi skulle sjunga lite sånger och hennes mamma som då är präst sa: Nu ska vi sjunga "det lilla ljus jag har". Och så sitter en liten späd tjej i kort lockigt blondt hår med stora glasögon och säger. "Neeeeej, inte den! ". Haha. Då la jag märke till henne och efter det byggdes våran relation upp i förskolan på Djurgården. Vi var verkligen tajt under några år. Herregud, vi bodde typ hos varandra. Och vi hann göra det mesta. Och då menar jag typ det mesta. Med Alexandra kan man vara sig själv helt och hållet. Hon är så lättsam. Och ibland får vi sånna här sköna flams-anfall. Hon är klok också. Klok låter så himla gammalmodigt men hon är fan klok alltså. Väldigt omtänksam och snäll men hon är väldigt bestämd och vet vad hon tycker. Hon är dessutom väldigt drivkraftig, hon är en busy-woman.

Emma Panhed

Jag radar upp mina vänner i lite ordningsföljd efter att jag lärt känna dem. Därför kommer Emma nu. Hon och jag lärde känna varandra i 6:an. Hon var den här tjejen som bara var med killar hela tiden och ingen tjej lade något större försök till att lära känna henne. Men jag gjorde det lite smått en dag och efter det så slogs vi tjejer i klassen 6B om henne. Haha. Men jag vann henne, mohahha. Nejdå. Men det klickade rätt fort mellan oss. Vi förstår varandra väldigt bra och vi känner nog varandra bättre ön vi tror. Ibland visste man exakt vad vi skulle säga så vi stal orden ur munnen på varandra. Emma är den mest självsäkra person jag känner. Hon vet precis vem hon är och vad hon vill. Hon säger precis det hon tycker och hon är en bra ledare. Hon har humor. Vi skrattar jämt när vi träffas. Och skrattar vi itne så gråter vi. Vi var och väl fortfarande elite som bill och bull, pettson och findus, Doris och Gösta. Nerå, men ni förstår vad jag menar. Vi är Emma och Josse. Två personer som ett tag satt ihop. Emma är en glädjespridare. Fråga alla som känner henne. Skönaste skrattet på hela jorden:)

Lovisa Ottosson

Sist men absolut inte minst. Den här tjejen är välrdens skönaste person. Vi lärde väl känna varandra i sjuan-åttan va? Och jag har aldrig varit med om en lättsammare person. Ibland önskar jag att jag var Lovisa. Hon verkar ha de så jävla bra jämt just därför att hon har en sån jäkla skön inställning till livet. Och det har jag lovat mig själv att jag ska vara lite mer som henne. Liksom, leva i nuet. Men hur som helst, hon är en människa med humor. Glad som fasen. Jag har alltid roligt med dig. Hon är säker och vet vem hon är. Smart, Snygg, Snäll, Söt, Pålitlig, Ja, som en liten gud på jorden.
Nu kanske ni tycker att dem här tjejerna låter ganska lika. Men det här är egna personer som jag har gått fett bra ihop med. Ni är sånna som jag kallar en riktig vän. Alla ni passar in i den mallen. Och jag hoppas att jag fortfarande håller kontakten när vi är 80 år. Det ska jag banne mig se till. Ni blir icke av med mig ^^

Ni vet, Livet är inte imorgon, utan en massa NU som staplas på varandra :)

Jäklar va snygga vänner jag har ^^

Dag 6,

Min första kyss

Den här berättelsen om min första kyss vet ni nog redan om, om ni har läst de tidigare inläggen från "listan". Men det var Daniel Racas som stal den :P Jag var 15 år och det var en av det bästa dagarna i mitt liv. Haha ^^

...

Men Gott nytt år förresten! Nyårsafton var igår och det var kanske en av årest sämsta festkvällar. Ja, tro det eller ej, jag brukar alltid få det hela att sluta bra iaf, men igår total sög det. Det sög så jävla hårt att jag inte ens tänker dela med mig av det. Inte värt att prata om. Men vi säger såhär, jag ska hädanefter bara göra det jag själv vill göra. Inte tänka ett smack på vad alla andra helst vill. Det är väl årets lärdom :P Nu är jag döpepp inför nästa festtillfälle vilket inte lär dröja så länge, för det´har jag lovat min Lovisia :)

Nu står mama och lagar goooood mat till mig och min familj. Jag tänker sitta och njuta av den maten läääänge. Ikväll ska jag bara chilla för jag måste vila upp mig efter två dagars festande. Två dagar med HÅRT festande. Haha.

Hörs!