Idag hade vi en föreläsning på skolan. Hela förmiddagen. Reine Carlsson, brandman från Göteborg höll ett företag om branden på diskoteket i Göteborg där 63 ungdomar omkom för 13 år sedan. Det var tufft. Inte bara för att det är en fruktansvärd händelse utan också för att det påminner mig om saker. Sådant som jag fortfarande har ångest över. Han pratade just om det också, att livet går vidare. Vilket jag har svårt att ta till mig. "Det kommer en ny match" som han uttryckte sig. Jag måste lära mig att tänka så. Men det är så sjukt svårt när en liten handling kunde ha gjort en stor ändring. Tanken har klamrat sig fast i min hjärna och den är svår att få bort..


Han hade också som budskap att man inte ska ta livet för givet. Det tror jag att dom flesta gör. Alla förväntar sig att morgondagen kommer. Det ska man självklart göra men man måste se värdet i dagarna. För rätt var det är så tar dom slut. Det vet vi alla. Man måste se och värdesätta det man har i vardagen. Inte spilla bort allt hela tiden. Man måste se varandra. "Alla vill vi bli sedda" som Reine sa. Det är sant. Man måste uppmärksamma sin omgivning ännu mer...Sanna ord som jag och säkert alla andra redan vet om men det måste verkställas.. Känner jag..

Ibland går jag djupt i mina inlägg men jag gillar att reflektera över saker här. Det är väl egentligen därför jag har den här bloggen för att kommunicera med mig själv och för att ni, mina vänner, ska kunna ta del av mitt liv också. Nu när jag inte kan få se er varje dag.

Hörs!

Jag hatar att känna saknad. Jag är ingen ensammänniska och så är det bara. Skitjobbigt just nu..

Stockholm

Just nu sitter jag i Fredrics lägenhet i Stockholm. Jag, mamma, pappa och Simon ska vara här över helgen för att hälsa på Fredric och Johannes som precis har fått en ny lägenhet. Grymt fin är den. Kunde nog inte bli så mycket bättre tror jag :P Vi har väl inga planer egentligen förutom att vi ska käka middag tillsammans ikväll och så blir det nog en sväng på stan. Jag måste inhandla nya träningskläder och mysiga tröjor. Upptäckte att jag hade fått en en mycket mycket högre lön än förväntad. Så jag kommer klara mig rätt bra framöver, dvs att jag kommer klara av hyran utan problem några månader till. Skönt!

Nästa Tisdag ska jag hålla i en lektion på skolan. Vet inte riktigt vilken stil jag ska välja. Utan avsikt har jag blivit en jazzdansare mer än streetdansare som jag ansåg mig vara förut. Av den enkla anledningen att det har blivit mera jazz senaste tiden än street. Men jag har ju faktiskt två påbörjade streetkoreografier på lager som jag skulle kunna använda så jag får väl se vad som händer.

Jaja, ha en bra helg och kolla på länken. Den är grym ;)

http://www.youtube.com/watch?v=oOlDewpCfZQ

Dagarna går väldigt fort här på Ålsta. Dom flyter på och man dansar och har kul mest hela tiden. På lunchen slappar man i soffan utanför matsalen och kritiserar musikvideos på MTV. Det är middag klockan halv 5 och efter det chillar man med mysigt folk. Kollar på film, äter kvällsfika, kollar på Greys Anatomy tills man somnar i sin lilla ensamhet på rummet. Så rullar det på varje dag nästan med lite inslag av kör, sång,  rytmik och massage. Nice va?

Visst är jag fortfarande avundsjuk på alla er som har eller ska jobba och kan leva med fast inkomst och leva någorlunda som ni vill. Men det gör jag ändå. Utan pengar. :)

Måste dock erkänna att jag brottas lite med ensamheten på kvällarna. Jag är som en liten flicka som tittar under sängen innan hon lägger sig. Somnar med lampan tänd. Ringer mamma. Haha.
 

Som Alexandra sa: Dagens repeat är Paradise med Coldplay. 

Saknar dig vännen:)

En liten saga..

Varje kväll så går jag igenom olika mappar med bilder. När jag ser på bilderna så börjar jag alltid tänka på olika saker, ser man en bild så relaterar man ju till en massa saker. Därför tänker jag göra så här i bloggen, att när jag känner för att dela med mig om min små berättelser som jag har i huvudet.

Idag handlar sagan om en tjej. En vän. En skön jävel för att vara exakt. Första dagen jag träffade henne var för ungefär 4 år sedan. Hon hade gröna byxor och hon hade en personlighet som tog plats i rummet på 1 sekund. För att beskriva den här tjejen så är hon väldigt rak, ja, till och med fruktansvärt onödigt rak. Hon har en mimik i ansiktet som är utan dess like. Jag kan beskåda denna varelse en hel dag utan att bli uttråkad. Det är något det!

När jag tänker på henne så tänker jag på nudlar, punchpraliner, snygga pikésnurrar, lagomt flummig skön gång, tuschpennor, morgonpasset och svanen.

Hon är galen på festen, hon är flummigast på danslektionerna och hon är surast av alla på tisdag morgon. I love it! ;)


Hon heter Mia Nilsson och den människa som kan tycka illa om henne fast när hon är förbannad uppmanar jag att ringa mig. För jag ser då inte vad man kan ogilla hos henne:P

Puss på de!

Naiv

Jag har kommit på en sak som är så typiskt mig. Och jag gillar det inte. Jag tror alltid det bästa om folk. Visst det är väl fint tänkt, men vad tusan Josefine. Tittar man på den här världen så kan man direkt dra slutsatsen att det finns otaligt många idioter i den här värden. Alla är inte snäll Alla vill inte dig väl. Jag måste inse det innan jag blir lurad på riktigt. Okej nu låter jag ju riktigt korkad. Men i jag funkar så ibland ovch det måste det som sagt bli ändring på. Det är farligt..

Jaja.. Nu är jag proppmätt för jag har ätit en massa kladdkaka. Nu ska jag åter igen ge mig in i Greys serien tills jag somnar. Love it! 

Vänliga hälsningar från mig och mitt trista rum här i Fränsta :P