Back in town...

Ja, nu sitter jag på Frösön...Igen.. Jag ska träffa Mia idag, hänga lite på stan, kolla läget:P Sen ikväll ska jag äntligen få träffa Daniel. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på men ngt blir det alltid.

Klockan är bara halv elva och jag ska träffa Mia 12. Jag vill åka här ifrån nu! Jag sitter verkligen inte ensam här, en jävla massa gubbar står det i mitt kök just nu och på andra sidan väggen sitter jag alldeles mobbad och skriver på datorn och dom bara står och pladdrar och pladdrar. Det är nämligen så att dem håller på att byta ut stammar i badrum och kök just nu. Så här inne bullrar det ganska ordentligt. Låter som dem ska spränga oss i luften 0.o Dem är ju ganska trevliga men jag känner verkligen inte att jag kan ta en dusch, platta håret, välja kläder som jag hade tänkt att göra...

Aja.. Dom ska vara klar klockan 4 idag så jag får väl stå ut...

Tjaråh! :D

Det är oförståeligt

Ja, vissa saker är helt och hållet oförståeligt. Oftast kan man ju faktiskt komma men någon liten förklaring men den gången gick det inte. Och jag har lärt mig. Nu ser jag bara framåt och ska göra mina kommande minuter, timmar, dagar, månader, år till det bästa möjliga..

Det är oförståeligt

I helgen

har jag varit i Leksand med Daniel och hans familj. Vi drog dit på fredag morgon och åkte hem på Söndag eftermiddag. Vi besökte såklart leksand sommarland, och ja, det var fett kul även för den som är 17 år. Man sprang ju runt där som ett litet barn från rutschkana till sjön, till båtar och till go-cart:) Jag är bra på Go-cart...not.. alla vart som fäst av go-carten så på vägen hem hittade vi ett ställe i Mora där man kunde hyra Go-cart i 10 minuter. Dom gick myyyycket fortare än dom på Leksand, värsta kicken fick man^^

Och nu... Nu sitter jag i Daniels hus och väntar på att han ska jobba färdigt. bara 3 timmar kvar -.-

Förövrigt.. Ja.. saker och ting går framåt. Jag är inte framme än men jag är påväg :)

Det lättar...

i mitt bröst.

När allt är som mest piss, när hela livet tycks rasa, så vänder det.. Trots allt. Just nu går det åt rätt håll, och det är så skönt. Som om jag blivit lättare. Men visst tynger vissa saker mig fortfarande, men jag ska fixa det. Så länge man har hoppet, så går det. Jag har ett mycket tydligt bevis på det.

Reparera, Inte Separera!

!!!

Jag hoppas!

Och jag väntar...